Orkar inte skriva men jag gör det iaf....det känns som jag måste skriva av mig lite!
Jag vet inte varför jag har så svårt att prata, allså prata om hur jag känner mig...
Jag stänger in mycket, som jag vill egentligen komma ut! det är inte så många jag kan prata med!
Har aldrig kunnat prata vad jag känner! Den ända som jag har kan och kunna öppna mig för är Ella...
För henne kan jag prata om nästa allt! Hon finns där alltid fast vi inte träffas så mycket...Tack att du finns!
Jag har oro inom mig hela tiden, det är om allt....snart blir jag tokig!
Och stackars D som får stå ut med mig, fast han har sina egna bekymmer...
Det kanske kommer känns bättre sen...hoppas det iaf!